Socialister i alla partier...
Ja, så som utvecklingen gått, och fortsätter gå, skulle väl denna bok mycket passande kunna tillägnas “Socialister i alla partier”, som Nobelpristagaren von Hayek gjorde med sin berömda bok “Vägen till Träldom” för över 50 år sedan. Han, som många andra klarsynta författare (..som vi kan stifta bekantskap med i den bok varifrån detta kapitel är hämtat...) insåg redan i socialismens barndom, vilket elände den läran skulle ställa till med. Ja, de förutsåg exakt det som nu hänt i Sverige; enorm emigration av duktigt folk och företag, enorma sjukskrivningar, och det för över 50 år sedan...alltmera fattigdom och brottslighet!!!. Men inte bara dedikationen, utan även titeln på boken hans, alltså “Vägen till Träldom” har väl relevans för Sverige av idag? Vi har väl alla gjorts till trälar under Staten och hans skattefogde? Ända till början av oktober tvingas vi slava för skattmasen; ett helt unikt världsrekord. Resten, knappa tre månader, får vi för oss själva och ändå är alla partier överens om att skatterna icke kan sänkas! Vad pekar det hän mot? Än mera slaveri, eller hur...???Ändå finns det de som fortfarande arbetar och sliter på det osjälviska sätt man gjorde när Sverige var ett rikt och beundrat land i världen, d.v.s. för en 30 år sedan. Detta lilla fåtal, d.v.s. de som ännu inte anpassat sig till det nya systemet, har nu börjat självironiskt kalla sig “välfärdsslavar”, - en adekvat benämning på de som fortfarande försöker gå utan de av staten anvisade kryckorna.
Kanske har de velat väl, våra socialdemokrater, om det har jag inte något tvivel vad gällde den generation, som styrde partiet fram till slutet av 60-talet. Men när en akademikerjunta under Palme sen stal iväg arbetarpartiet, - som man ibland med rätt hör det hela uttryckas, - kan man allt börja undra. Har det bland dem verkligen funnits en vilja att göra det hela bättre för svensken? Eller har bara makten hägrat, - väl kamoflerad bakom populistiska paroller i den förföriska socialistiska utopins namn? Och därmed kanske ”illviljan”? Fundamentalism, utan tvekan...fanatism... Ja, det är svårt att svara på, men lösningen finner vi i en annan ansatspunkt; det har otvivelaktigt varit ordentligt ”fanatiska” människor som styrt alltsedan Palme trädde in på arenan; akademiska ideologer utan verklighets-anknytning och sunt förnuft. Ja, låt oss nu komma ihåg att just i slutet på 60-talet härjade socialisterna som värst i Europa, - den så kallade Paris-revolutionen ägde rum och spred sig över Västeuropa, inte minst till Sverige. ”Rödgardister/ungsocialister” tog makten på många håll, och i Sverige har de behållit den alltsedan dess. Vi har ju haft en total SSU-dominans i Sverige just sedan 70-talets början! De viktigaste regeringsposterna har alltid hamnat deras händer; politiska broilers hämtade från ett system, som idag icke har sitt motstycke i något land! Ja, som för tankarna till det forna Tysklands Jugend- och Öststaternas Juso-system. Och därmed har det väl gått som det gått, eftersom om det är något som karaktäriserar fanatiker, så är det väl, att även om de vill det bästa, så ställer de till med det värsta! Detta har den store tysk-schweizaren författaren och national-ekonomen Wilhelm Röpke beskrivit i sina böcker, som vi skall komma tillbaka till...( i ett annat kapital i boken...vill säga....) En världsfrämmande begreppsvärld... Det har ju alltid bland våra styranden förelegat en mentalitet av socialismens utpräglade självgodhet i kombination med generella synsätt som helt enkelt inte håller i verkligheten. Våra styranden har alltid haft tryggheten som ledstjärna. Men trygghets-begreppet har ju varit helt statiskt definierat! Utan en dynamikens ingrediens. Lett till ett stilleståndets trygghet. Så som saker och ting gått, så har väl medborgarna lurats in i något som mest liknar en rik familjs ”överbeskyddade” barn, där familjen nu emellertid kommit på obestånd. Ett annat ledmotiv har alltid varit rättvisa. Ja, vad har vi för slags rättvisa i Sverige idag? Även det begreppet är helt statiskt definierat, med att allt skall vara lika! Har blivit liktydigt med nivellering nedåt, som utvecklingen visar på; så är det ju t.ex. helt omöjligt att bli bara det allra minsta välbärgad genom hårt och idogt arbete. För det går det i dagens Sverige åt att vara född rik, ha gjort nån fastighetsaffär, vunnit på lotto, eller dribblat som den bäste fotbollsspelare med skattmasen. Är det rättvisa, det? Att inte hårt och idogt arbete belönas? Ett kanske än värre vanskött begrepp – värt sitt eget kapitel i denna bok, ( Se Kapitel 8.) - finner vi ju i jämlikheten, som de ju också totalt feltolkat med allvarliga konsekvenser. Jämlikhet har väl i inget land kommit att betyda att medborgarna i livets mångfacetterade skeende skall likriktas av någon myndighet uppifrån, som ser till att alla håller sig inom de accepterade jämställdhets-mallarna så att, redan i god tid innan döden inträffar, allt är likställt! Ja, det är ju ännu värre, egentligen, - det man inte under individens livstid kunnat likrikta i Sverige, det söker man göra efter döden, - som ju arvsbeskattningen visar. Cirkeln sluts effektivt, kan man säga. I alla andra länder tolkas väl jämlikhet mera som ett ”juridiskt” begrepp, ja, att samma utgångspunkt skall erbjudas de som föds, d.v.s. att ingen diskriminering skall ske p.g.a. religion, hudfärg, etc.; ja, att inte värmlänningar skall desavoueras när de kommer till Stockholm p.g.a. sin dialekt, t.ex. Hur de sedan spelar sina kort i livets spel, och utnyttjar sina egenskaper, har mindre intresse, är i varje fall inte Statens angelägenhet! Så icke i Sverige, som sagt, där sker ständiga strävanden att man skall vara jämställd i döden! Att ett sådant synsätt skapar ett ”dött” land, det har de väl i sin enfald egentligen inte förstått! Och de få som gjort det, tar väl det på jämställdhetens konto, kan tänkas! Dessa mentala vanföreställningar omsätts i praktiken av vårt tragikomiska skatte/ bidragssystem, som är verktyget i den nedtryckningsprocess som pågår i hela det svenska samhällslivet och det med en sådan pervers envishet att vad de icke lyckats med i livet, det försöker de med efter döden, som sagt! Detta är omänskligt, egentligen, eftersom om det är något föräldrar i alla civilisationer sökt uppnå, så är det att söka trygga sina barns framtid. Så icke i socialismens perversa lära, där skall allt ansvar rövas bort till Staten, som vår arvsbeskattning visar, som sagt! Barn i socialistländer, - det är ju Statens sak...tänk på det...ett ytterligare bevis på hur socialistiska vi blivit. Visst är de mycket måna om att ta hand om våra barn...socialdemokraterna. Det verkar väl i grund och botten som om de ville ha ett system likt det i Nordkorea...om de bara kunde??? Ja, så har Sverige blivit ett halvdött, fattigt land. Medelklassen eliminerad. Den får nu också sätta sin tillit till Staten, om inte till Pantbanken, som man väl skulle tro var ett bortglömt fenomen i en s.k. välfärdsstat. Den gör nu comeback i stor stil, mormors gamla vigselring har åter fått värde, som man kunde läsa i en intressant artikel i DN., som nämnts, den 2 Dec. 2003. ”Svensk medelklass är fattig.” Ja, det är ju ganska skrämmande att konstatera, speciellt som all social och ekonomisk samhällshistoria pekar hän mot att när något sådant händer, ja då är det verkligen fara å färde i månget avseende. Ja, om de än velat det bästa, kanske, så har de väl nu närmast ställt till med det värsta. Illvilja..??? Man kan allt undra över om detta varit rent avsiktligt, just för att framkalla det för socialismens funktion önskvärda beroendet från medborgarnas sida till Staten! När man ser fastighets- förmögenhets- småföretagens behandling, samt det generella skatte-bidragssystemet, där man ju tar från nästan alla svenskars ena ficka och stoppar tillbaka i den andra, kan man allt börja undra! Har detta kanske ändå skett i en illslug maktmanipulation, - ja för att göra folk beroende? Eller är det bara ett uttryck för ovannämnda generella mentalitets dumhet? Ja, vem vet. Misstänkt tankeväckande är det likväl att konstatera vad en av socialdemokratins förgrundsfigurer sade, nämligen det svenska skatteraseriets fader Vigforss: ”fattigdomen tåls bäst när den bärs av alla.” Ja, dit har vi väl kommit idag. Ja..man kan allt undra ...det finns allt inte få tendenser där ”illvilja” lyser igenom. Socialdemokraternas nu i tysthet pågående planering för att etablera enmansvalkretsar, det kan man ju mycket undra över. Det innebär i realiteten att lämna små partier utanför all framtida möjlighet att ta sig in i riksdan. Motiveringen går att det gäller att skapa stabila regeringar i framtiden. Men Herregud, - vad har Sverige inte haft under över 50 år, om inte stabila regeringar? Helt under socialdemokratiska partiets dominans, - även om det varit minoritets-regeringar, ja, t.o.m, - faktiskt när de formellt varit s.k. borgerliga. Då styrde väl sossarna, också. Räddhågset tittade väl alla borgerliga ministrarna mera på de förras reaktion på alla förslag, än på vad de egna väljarna tyckte? Inte såg väljarna den minsta kursändring? Orubblig makt har de ju haft, socialdemokraterna, i opposition såväl som i minoritet i riksdan, som nu senaste åren visat. Den stämpel de satt på Sverige, sitter där väl för evigt, kan man befara. Stabila regeringar..!!!, ja, motiveringen i Sverige är ju urlöjlig! Bakgrunden till det illsluga förslaget om enmansvalkretsar, är nog följande; en del av socialdemokraterna har nog likväl till slut insett att verkligheten hunnit ifatt dem, och de på det rent politiska/ideologiska planet knappast kan fortsätta med sin sterila populism. Ja, trots allt, i en viss medvetenhet om att deras andliga/socialistiska budskap blivit föråldrat, inser de nog nu att de i betydligt högre grad måste börja förlita sig enbart till sin etablerade och oslagbart effektiva administrativa/organisatoriska partiapparat. Och hur gör man nu bäst detta? Jo, just genom nämnda ide, d.v.s. enmansvalkretsar enl. engelsk modell! Den gynnar ju bara de allra största; just sådana partier som har en traditionellt etablerad maktapparat! Mellan de Konservativa och Labour i England, har ju länge funnits Liberala Partiet, som ofta fått nästan bortåt en 20 % av rösterna totalt! Men ändå knappast kommit in i Riksdagen och inte har det allra minsta att säga till om! Ja, här spåras allt den maktlystenhet som kan karaktäriseras som illvilja; det tycks precis som beskrivits i boken ”Från Folkhem till Fattigstuga”; de skall över det träsk, där alla andra nationer fastnat, det vill säga det socialistiska. Men när ideologierna, - som världen över bevisat -, inte längre håller,- varför inte då använda den rena maktapparaten! Ja, den kan ju ingen i dagens Sverige matcha, än mindre i framtida enmansvalkretsar! Detta har ju stora likheter med Palmes försök att ”socialisera svenskt näringsliv” bakvägen genom s.k. fackföreningsfonder. Perssons aktuella tilltag är till struktur och uppbyggnad helt identiskt med den förres populistiska och illslugt manipulerande tillvägagångssätt. Lömskt, maktgirigt. Men nu står än värre saker på spel, nu försöker Persson grundmura enparti-staten, en gång för alla.... Egentligen blir det hela i ett längre perspektiv bara logiskt; eftersom all samhällshistoria visar ju på att efter ekonomisk och social kollaps, så kollapsar demokratin. Så här visar socialdemokraterna verkligen realistisk framsynthet, för en gångs skull. Den rätta vägen utstakad...... För många i dagens Sverige är det trist ekonomiskt; en socialismens grå hopplöshet har trängt in överallt i folkhemmets murkna väggar. Svensken famlar villrådigt omkring och vet knappast längre vad han skall tro. Likväl tycks han sätta tillit till att just de som raserat folkhemmet, skall bygga upp det igen, en egendomlig inställning skulle man allt kunna tycka, ja, väl en inställning som liknar den hos s.k. överbeskyddade barn...Vi har nog blivit ordentligt hemmablinda inför den otroliga centralism och kollektivism som utvecklats och därmed det mycket höga beroendet till Staten på alla områden härhemma, allt tillsammantaget socialismens nödvändiga hörnstenar för sin funktion, om nu ordet funktion kan användas på socialismen....Läser i Svd. inför Moderaternas partikongress den 24 Okt. 2003, - vid val av ny partiledare, - att partiet nu måste söka bli “regeringsfäigt”! Ja, vem sköter i Sverige den klassifieringens? Det gör väl Storefar i egen hög person, det, eller hur? I detta nu nödvändiga anpassningsarbete riktning enpartistaten, måste skattefrågan lämnas åt sidan. Den är nämligen icke ”regeringsfäig.” Dessutom, som väl ännu ett tafatt försök att blidka "makthavarna", och i from förhoppning äntligen få sätta sig i regering under socialdemokraterna, förstårs, tycks moderaterna, som näst största parti, märk väl, assistera socialdemokraternas ide med enmansvalkretsar! Ja, säg vad inte makthunger kan åstadkomma.
Nåväl, i försöken att bli ”regeringsfäiga” skall Moderaterna nu prioritera skolfågorna. Handduken har kastats in i skattefrågan i världens mest skatteplågade land! Så en av de viktigaste punkterna på partiprogrammet får därmed bli att förbjuda mobiltelefoner i skolorna, enl. tidningen!
Ja, det är ju rent ynkligt...och säger väl det mesta om svensk centralism och hur politiserat allt blivit; det finns väl icke ett enda land i världen där denna fråga är ett “politiskt” problem på högsta nivå. Det löser läraren, eller i varje fall den enskilda skolan helt själv. Ja, i skolfrågan, där har regering och riksdag i decennier fåfängt brottas med frågor som lätt skulle ha lösts lokalt, ja i klassrummet t.o.m.!Men hur är det inte i skolorna idag? Rektorn, påpassad av Skolstyrelsen, hutar åt lärare, om de hutat åt den värste av skolans gangsters som väl förstår utnyttja systemet och ränner in till rektorn och beklagar sig så fort läraren sagt ett hårt ord! Citerande Skolstyrelsens stadga! Ja, i den av socialdemokraterna så omhuldade skolan, där man tagit ifrån lärarna varje auktoritet i centralismens heliga namn, amen, och därmed gjort inte minst disciplinproblemen till ett av de största rekryteringshindren och trivseln i lärarkåren..och hela skolan, märk väl, till nära nog noll, - där lade sossarna tidigt grunden till ett Sverige som idag är Europas brottsligaste och mest ohyfsade land! Där formades tidigt den ungdomsterrorism, kanske kan skulle säga, som tycks styra hela Sverige idag och där regeln är att alla bör rätta sig efter de ouppfostrade, ociviliserade och obildade. Ja, vi lever ju idag i ett samhälle på väg att gå under i brottslighet; grunden säkerligen lagd i skolorna!
När dessa ohyfsade ungdomar sen kommer ut på gator och torg, möts de av poliser, som, precis som lärarna fråntagits det mesta av ansvar och befogenheter, ja väl övervakas och påpassas av myndigheterna och även domstolarna mera än brottslingarna! Bevis på det sagda finner vi väl i rättegångsprocesserna mot alla poliser, efter det tragiska toppmötet i Göteborg för några år sedan, då "lilla London" visades upp i världs-TV, som en stad i rent inbördeskrig. Poliserna krig mot vänstern slutade illa, kan man nog säga. För de förstnämnda. Om det ännu slutat...det är visst ovisst..rader av poliser står ju fortfarande inför skranket...
En annan viktig yrkesgrupp som sitter i samma position, som läarre och poliser, är väl läkarna, de har ju aldrig fått befogenheter att sköta sjukhus, det är väl Landstingens sak? Knappt ens patienter, när man ser hur överhopade de är av att fylla i blanketter till "överheten".
Ta en fjärde otroligt viktig yrkesgrupp, småföretagarna, hur påpassade och övervakade är de inte? Misstrodda, ja det har de ju alltid varit....de också!
Överallt ser man ju i Sverige en misstro med den enskilde från överhetens sida, - han kan icke sköta sig själv, ej hantera sina egna pengar, som skattesystemet visar. Han behöver "tillsyn". Ej heller har ju våra "makthavanden" något som helst förtroende för samhällets viktigaste yrkesgrupper. De behöver en "nomenklatura" som ständigt övervakar dem; lärare, poliser, läkare, småföretagare. Så är det ju bara i Sverige. Socialismens rätta ansikte! En omänsklig samhällssyn. Människan tilltros knappast något... vare sig han är småföretagare eller läkare...eller vanlig förälder, som vill ge sina barn en god start i livet... eller försäkra sig mot ev. sjukdom...det bör han ju ej heller göra! Bevis på det sistnämnda finner vi ju, -som sagt, i arvsskatten, - och avoghet-en mot t.ex. att "köpa" sig/d.v.s. försäkra sig om god sjukvård...som ju Staten inte kan erbjuda längre! Teckna egna försäkringar... det vill de ju egentligen inte heller att vi gör...tänka på sig själv och sin familj...vill de ju faktiskt inte att man gör...så långt har det ju gått!!!
I varenda sektor i samhället finner vi ju denna vansinniga centralism med dess förödande resultat! Överförmynderi! I botten är denna baserad på en pervers begreppssyn som via sin omänsklighet leder till ett omänskligt samhälle! Allt havande sin rot i våra styrandens mental ”hybris”, övermod, - det är ju så, att de makthavande i Sverige, trots det nyss sagda om deras feltänkande, överallt - om deras perversa begreppsvärld, likväl inbillar sig att de vet bäst, kan allt. Dessutom bär de ju på socialismens överlägset höga moral, vilket gör att de därmed ständigt bör övervaka de okunniga och hjälplösa undersåtarna. Sveriges skrämmande ekonomiska och sociala förfall, ..( ja, vi har ju fallit från en andra plats i världen till en 17 - 19 idag i levnadsstandard...men i brottslighet blivit Europaetta), är otvivelaktigt en mental fråga, i botten! Ja, det gamla ordspråket ”högmod går före fall”, kommer i sinnet när vi ser på vilket sätt våra styranden filosoferar och agerar, fullkomligt omedvetna om att deras generationslånga fögderi av pösmyndig självgodhet, nu resulterat i ett land, som förlorat mera terräng på nära nog vartenda område än något västerländska land någonsin gjort under 40 år av fred.
Centralism in absurdum!
En bekant, som tvingas ta en ganska viktig medicin, skulle resa utomlands och upptäckte att den skulle ta slut två dagar efter resans påbörjan. Gick till apoteket för att få ut en ny portion som skulle räcka de 14 dagarnas utlandsvistelse, - på, märk väl, ett av läkaren “förnybart” recept. Se det gick inte, apotekets dator upplyste om att förnyelsedagen inte ännu inträffat. Han var tvungen att i så fall uppvisa flygbiljetten, - som han skulle hämta ut på flygplatsen vid avresan följande dag! Men så är ju Sverige faktiskt, med undantag för Nordkorea, Kuba och Albanien det enda land i världen där apoteksbranschen är statsmonopoliserad. Detta är rena rama sanningen, ingen ironisk överdrift. Det finns bara dessa fyra stater med detta system...
Detta är skrivet av Dacke den Yngres
son-sons-sonsonson....som faktiskt utbildade sig på Harvard i USA men som sen
återvände och som fortfaranden lever
där i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland..därnere vid Hjorten någonstans, på släktens vis
fortfarande undflyende fogden...