Numera faller sjukvården
snabbt från sin omhuldade ställning i folkopinionen. Förvaltningsbyråkraterna
inom vården växer i antal, suger åt sig av resurserna, utarmar läkarnas
inflytande på den egna arbetsplatsen och deras förtroendefulla förhållande till
patienterna.
Den svenska socialismen har
pga läkarnas dåliga och ytliga utbildning åstadkommit en mycket besvärlig
situation, där hälsovården alltmer liknar öststatsmodellen - den har blivit
mycket mer undermålig och mindre effektiv än i kapitalistiska länder, trots att
sjukvården kostar drygt 100 miljarder kr om året. Efter den borgerliga
regeringens fall hösten 1994 har operationsköerna åter börjat bli ett problem.
Egentligen är dessa köer en del av det socialistiska plansystemet.
Man kan i olika tidningar
rätt ofta läsa oroande rubriker om läkares okunnighet och ödesdigra misstag:
- Eva opererades i hjärnan i
onödan
- 15-åring blev blind under operation
- Läkarens miss tog min frus liv
- Solveig gick till fem olika läkare - ingen upptäckte hennes benbrott
År 1986 började en ung man, Michael Laursen, förtvivlat söka hjälp mot sin
värk. Läkarna (däribland Göran Ulvenstam) på Östra sjukhuset i Göteborg sade
att det inte var något fysiskt fel på honom och skriv istället in Michael på
Lillhagens mentalsjukhus. Läkarna där var inte intresserade av Michael och
skickade honom tillbaka till Östra sjukhuset, där han avled efter ett par
veckor, 30 år gammal. Det visade sig att han hade cancer i hela magen. Han själv
misstänkte att han hade cancer, men ingen undersökte detta förrän ett par dagar
innan han dog.
Dessa slarv är symptom på
grov okunnighet och så typiska för ett socialistiskt samhälle. Detta var
vanligt förekommande i Sovjetunionen, där halvutbildade "experter"
spelade en viktig roll. Även svenska överläkare och klinikchefer underlåter i
många fall att rapportera allvarliga behandlingsskador och dödsfall som drabbar
patienter på sjukhusen. Högst var fjärde anmälningspliktig skada(25,4 %) på
Sveriges sjukhus rapporterades till socialstyrelsen under åren 1985-89, enligt
en undersökning. Sedan år 1936 måste alla behandlingsskador anmälas. (DN, 4
jan. 1991). På grund av den stora mängden dylika fall är den officiella
statistiken helt oplitlig, liksom den var i Sovjetunionen.
Felmedicineringar kostar liv.
Blivande sjuksköterskor räknar dåligt. Studerande vid Sveriges vårdhögskolor
räknade fel på ungefär hälften av uppgiftern, när de fick göra matematikprov
avsett för grundskolans mellanstadium (årskurs 4-6) enligt en forskringsrapport
från 1991. Allra minst andel rätta svar hade de 1185 studerande på uppgifter
som handlade om att skriva bråk som tal i decimalform med enheter. Bara 10%
klarade att lösa uppgifterna. Att omvandla enheter är vrdagsgöra vid läkemedelsdosering.
Bara en tredejedel av de studerande klarade att lösa ett par uppgifter som
handlade om enhetsbyten. Ungefär 10 personer avlider varje år (obs! enligt den
officiella, lögnaktiga låga statistiken) pga felaktig dosering av läkemedel,
delvis beroende på rena räknefel. Dessa uppgifter i SvD den 10 juli 1991
bestreds från officiellt håll.
Representanter för
myndigheterna gav sig, då man kunde presentera flera konkreta fall.
En patient avled år 1986
efter en överdos morfin. En nyfödd polje dog efter att av misstag fått ett
läkemedel, som sänker immunförsvaret, istället för ett vattkoppsvaccin.
Men på gymnasiets 2-åriga
vårdlinje, den vanligaste bakgrunden för den som söker till vårdhögskolan, är
matematik inte ens obligatoriskt ämne. De socialistiska myndigheterna har
accepterat att elever som tillbringar 11 av 12 år i deras utbildningssystem,
som kostat närmare 40 miljarder årligen, inte klarade ränteuppgifter som var
avsedda för mellanstadiet. Det är inte bara sjuksköterskor som räknar fel. Det förekommer
även bland läkare och farmaceuter, om än mer sällan.
Felmedicineringen kostar
varje år samhället upp till 2 miljarder kronor, vartill kommer stora kostnader
för förlorade arbetsinkomster. Sjukskrivning av personer som felmedicinerats
ger dessutom stora svårberäknade kostnader. sammantagethandlar det varje år om
flera miljarder kronor. Den årliga läkemedelsnotan låg på 10 miljarder år 1991.
Patienter nekas vård på våra
sjukhus
År 1992 började man ivrigt
spara även inom sjukvården på de gamlas bekostnad. Många äldre människor nekas
numera viktig behandling på svenska sjukhus. Åldersgränser blir nästa steg. Är
det av ekonomiska skäl? Detta anser en kvinnlig läkare, som är mycket insatt i
problematiken.
Alla över 70 nekas dialys, alla över 75 år kan nekas livsuppe-hållande
hjärtbehandlingar, alla över 80 kan nekas strålbe-handling mot cancer. Alla
över 65 kan nekas höftledsope-rationer.
På ett mellansvenskt sjukhus
sade klinikchefen på kirurgavdelningen till den nyanlände unge läkaren att
deras policy var att folk på över 70 år levde på övertid och man därför inte
skulle följa en sedvanlig utredningsgång utan man måste acceptera att här var
det kistan som gällde. Då frågade den unge läkaren: "Men colon-röntgen?
Skulle man inte ens göra en sådan? Klinikchefen svarade: "Nej! Locket ska
på!"
Den socialistiska staten
tyckte att det var viktigare att ta emot och försörja internationella
terrorister och andra grova brottslinar samt att stödja kommunistiska
diktaturer i världen över med miljarder. I England har alla barn, vuxna och
pensionärer gratis värd. Dessutom får barn upp till 18 år och pensionärer
gratis medicin. Detta får de för en skatt som är bara hälften av vad svenskarna
betalar. I Sverige har politikerna slösat bort enorma pengar.
Många äldre patienter sänds
hem av besparingsskäl
Detta skedde av
beskaringsskäl. Där dog de flesta inom två veckor, meddelade svensk TV. Redan
tidigare lämnade man uppgift om att döende patienter var färdigbehandlade.
Sådana patienter skickades hem för att inom kort avlida.
I Stockholms
Östermalmsdistrikt betraktades 13 patienter av läkare som fördigbehandlade men
avled unde de fem dagar socialdistriktet hade på sig att ta hand om dem.
Torbjörn Lundman, chef för medicinkliniken på Danderyds sjukhus, uppgav:
"Skulle vi behålla alla döende patienter, blir det ingen plats över för de
akut sjuka som vi är till för". (SvD 22 febr. 1992). De kostar
"onödigt" mycket pengar. I sammanhanget bör nämnas att en pensionär
med bara 6000 kr i pension måste betala 65 kr/dygn för att ligga på sjukhus. en
löntagare med samma inkomst behövde betala bara 35 kr år 1991. Alltför många
människor dör i ensamhet.
Äldre människor misshandlas
på våra sjukhus.
Man kan visa sin
respektlöshet även på annat. En 85-årig patient på långvården hade hösten 1991
gjort på sig och krävde att få en ny blöja. Sjuksköterskan slet av den bamla
hennes blöja och smorde in henne med hennes egen avföring. Sköterskan
förklarade att hon ville "avskräcka den gamla från att göra på sig
igen". Hon avskedades. Det socialistiska svenska kommunalarbetarförbundet
hävdade att det inte fanns skäl för avsked. Därför fick hon nära 1 miljon
kronor i skadestånd för att hon avskedades (Expressen, 5 dex. 1991). Detta
uppmuntrar verkligen andra att behandla de äldre på samma sätt!
Även nu på 2000-talet har
många upprörande fall rapporterats i våra tidningar. Det är tyvärr ett
"fenomen" som har kommit för att stanna.
Sverige sparar mest i cancervården i hela världen!
I Aftonbladet konstaterades
det den 3 juli 1997 att inget land i världen har dragit ner så mycket på
cancervården som Sverige. Folk får inte längre den cancervård de behöver.
Därför kan dödligheten i cancer fördubblas. I värsta fall får bara de rika råd
med vård. Samtidigt ökar antalet cancerfall i Sverige med 2,5 % varje år. Även
på 1950-talet lämnades de obotligt sjuka åt sitt öde, hävdade professor Jerzy
Einhorn.
Sjukhusmaten i Sverie är
mycket dålig
Personalen saknar eller
tillämpar inte kunskap om näringslära. Sambandet mellan kost och hälsa har
fallit i glömska. Därför har problem med allergier bara ökat. Man har
undanhållit många viktiga hälsofakta. Myndigheterna har inte berättar för
allmänheten att i choklad har omättat fett bytts ut mot mycket ohälsosammare
mättat fett. Man har ine berättat för den breda allmänheten att godis tömmer
kroppen på mineraler.
Folkhälsan försämras stadigt.
Allt fler svenskar infjuknar
i tuberkulos. År 1995 upptäcktes 563 nya fall av tuberkulos. Tuberkolos är,
trots att det finns relativt effektiva mediciner, en dödlig sjukdom. År 1995
registrerades 24 dödsfall i Sverige till följd av aktiv tuberkulos (Metro, 21
mars 1997). Läkarna endast undertrycker olika symtom i stället för att avlägsna
sjukdomarnas orsaker. Därför fortskrider oftast sjukdomarna eller sjymtomen och
kan göra sig gällande från andra organ.
Frånvarosiffrorna inom vården
blev absurt höga. Av de 85.000 personer, som år 1991 var anställda i Stockholms
läns landsting, kom varje dag året runt 27.000 aldrig till arbetet. (DN, 4 jan.
1992).
"Svensk vård är mycket
illa organiserad"
Detta betonade
ekonomiprofessor Bo Södersten i DN den 4 januari 1992. När man anlitar den
svenska sjukvården, ställs man inför samma fenomen som om man spelade rysk
rulett - man vet aldrig hur det går. Sverige var det enda västland som starkt
minskade hälso- och sjukvårdens andel av BNP åren 1982-1989 (från 9.7 % till
9.0%) och senare ännu mer, detta trots att vi har världens äldrsta befolkning.
Socialisterna har grovt brutit mot den lag som anger att hälso- och sjukvård
skall ges alla på lika villkor oberoende av till exempel ålser.
Socialisterna har alltså
förkastat den humanistiska människosynen, enligt vilken varje människa
bibehåller sitt värde även vid svår sjukdom och hög ålder, och därmed gjort sig
skyldiga till massmord bland äldre människor. Socialistiska politiker tänker
endast på att ohälsan kostar drygt 60 miljarder kr om året.