Mycket av det som skett i Sverige beror på en felaktig männsikosyn; våra
styrande har ju den uppfattningen att männsikan är en hjälplös varelse, helt
enkelt. Som behöver Statens övervakande hand. Statsdirigism, lagar och
förordningar i rad öses ju över folk. Det där håller ju inte längre.
Men låt mig nu bara avsluta detta kapitel med vad en av deras egna sade, men
för 25 år sedan! Gunnar Myrdahl, en ledande gestalt inom Socialdemokratin: "Jag har en krypande, otrevlig känsla att genom dåliga
lagar och förordningar håller vi på att bli mer och mer ett land av fifflare."
Ja, konstateras kan väl bara att han kunde lika väl ha sagt brottslingar.
Slutligen en historia som man då och då hör,- och som väl speglar svenskt
kriminalvårdstänkande. Det är hämtad ur den nya, planerade Bibelöversättningen:
Kapitlet om Den Barmhärtige Samariten: " ..och han fann den rånade, slagen
halvt medvetslös och blodig där vid dikeskanten. Alla penningar stulna. Vänster
arm i kuslig vinkel. Och han sade bestört till sig själv: "Vem kan ha
gjort något så fasansfullt?"
Och han ilade iväg så snabbt han kunde att finna denne stackars man."